Klicka på bilderna för att se dem i större format
Foto: Ulf Sörlin

RHFU SKÖVDE 05 09 28 - 05 10 04

"Räddningshunden Siri"

Visst var tanken att även Siri skulle utbildas till räddningshund då hon kom hem som liten åtta veckorsvalp. Men tiden gick och matte hade fullt upp med Ackes karriär som räddningshund.
Kraven för räddningshundar skärptes och målet var i första hand ekipage till den internationella styrkan. Efter viss vånda så pensionerades i alla fall Acke efter SM 2004 i Umeå. Nu var det Siris tur.

Delproven under grundutbildningen klarades av och i maj var vi till räddningsverkets skola i Skövde för IPRHFU-prov (slutprov på grundutbildningen) där vi blev godkända. Nu var det bara att vänta på plats på RHFU-kurs (RäddningsHundFörarUtbildning) en kurs på 8 dagar, förlagd till Skövde och räddningsverkets skola den också. Vi hade tur och kom med på kursen 28 augusti – 4 september. Det här är en kurs som främst ska utbilda förarna men i vissa delar ska även hundarna kontrolleras.

Vi ryckte in på söndag eftermiddag, delades in i tre tremannagrupper. Fick utrustning och varsin WW-buss med hundburar att förfoga över under kursen. Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att lära känna sina gruppmedlemmar. I Siris och min grupp fanns Hasse med Hubbe (labrador) och Anna med Boriz (staffordshirebullterrier).

                                                                        
Vi bygger hundburar till bussarna          Hasse/Hubbe  Anna/Boriz  Bettan/Siri

                                                              
           Alla hundförarna                            Våra lärare Jan-Olov Säll och Frank Jonsson

Måndagen började med hundvisitation följt av gruppdynamik och ledarskap. Efter lunch var det dags för grunderna i radiosamband, Rudolf Helge 3, det var vi det.  Vi fick träna förbindelseprov och länkade samtal. Något vi skulle ha nytta av senare under veckan. Nästa punkt på programmet var karta, kompass, skalor och koordinatsystem. Jag säger bara Rikets Nät med X och Y koordinater. Efter lite tankemöda så hade vi alla förstått hur det hela fungerade och kunde orientera oss riktigt skapligt. Kvällen ägnades åt en del utbildningskontroller av hundarna, sök i rasmassor och koppelsök bland annat.

Under tisdagen fick vi jobba mer med radiosamband och karta och kompass. Varje grupp fick varsin koordinat. Sedan var det bara att ta hundarna titta på kartan vart vi skulle och ut och gå. När vi hittat vår kontroll var det radiosamband med någon av de andra grupperna för att få nästa position som gällde. Naturligtvis låg en av kontrollerna i radioskugga så då fick vi hjälpas åt mellan grupperna och länka informationen vidare.

Onsdagen bjöd på ett ”realistiskt” eftersök ute på Billingens sluttningar. Vi fick koordinater för en plats utanför Skövde. Väl framme vid samlingsplatsen fick varje grupp utse en gruppchef. Varje grupp fick varsitt område som skulle genomsökas. Anna var gruppchef och Hasse och jag gick med hundar.  Vårt område var avlångt ca 1000 x 500 meter. Första delen var mest brant men i alla fall framkomlig skog. Denna övergick sedan i ett vattensjukt kalhygge (efter stormen Gudrun).Här kämpade vi sedan med att på bästa och mest effektiva sätt söka igenom området. Till sist var det ingen ide att försöka undvika att trampa ner med kängorna i vatten, så länge vi höll oss under knäna var det ok. Hundarna jobbade på helt fantastiskt. Vid ett par tillfällen fick vi ökat intresse från Siri och Hubbe men ingen markör i vårt område. Däremot en del joggare som sprang i skogen runt vårt kalhygge. När vi kom tillbaka till samlingsplatsen visade det sig att även de andra grupperna hade haft besvärliga områden även om de inte var lika blöta!

                   
         Första förband                      Markering

Torsdag förmiddag var det sjukvård, L-ABCDE. En sjukvårdslärare från skolan höll oss sysselsatta fram till lunch.
På eftermiddagen var det praktiska övningar med betoning på gruppchefsrollen. Vi hade tre olika stationer med olika övningar där vi skulle turas om att vara gruppchef. Dels i ruinstan där vi befann oss i ett jordbävningsområde. Vi skulle verifiera markeringar som tidigare hundgrupper hade gjort. Därefter var vi i en bombad stad där nya flygöverfall väntades. Om larmet gick var vi tvungna att fortast möjligt ta oss till skyddsrummet (en container). Vi började jobba med två hundar (Siri o Hubbe). Hubbe fick snart sniff på en skadad man som låg fastklämd med ena benet under en tank. Precis när vi fått loss hans ben går flyglarmet. Vad ska vi göra?? Lämna den skadade, eller?? Våra hundar som sitter uppkopplade bredvid?? Snabbt som attan koppla loss hundarna (skit i kopplet det kan sitta kvar) springa fort fort fort till skyddsrummet och vänta tills ”anfallet” är över. När ”Faran över” ljuder återgå till den plats vi funnit den skadade på. I denna övning ”förlorade” vi en hund, Boriz, då han var kvar i bilen och vi inte hann få med honom in i skyddsrummet. Det var frustrerande att behöva lämna den skadade kvar men vi fick lära oss att alltid tänka på säkerheten. Om vi alla varit kvar så hade det inte funnits någon som kunde fortsätta sökandet.

Det tredje området var ett ”raserat” hus med omgivning. Där fick vi inte gå in i några byggnader (på grund av rasrisk) utan bara söka utvändigt. Ganska snart fick Hubbe och Boriz varsin markering. Självklart mot två olika byggnader, men vi kunde bara markera med snitsel var räddningsmanskapet ska börja gräva. Samtidigt så dök en förvirrad dam upp som absolut ville att vi skulle följa med och hjälpa henne att leta i hennes hus. ”Det låg bara en liten, liten bit bort…” Men vi kan inte dela gruppen och gå in i ett område vi inte vet är säkert och hur ska räddningsledningen då veta var vi är och inte är. Hon var kanonduktig den markören, Dramaten har missat en begåvning.

Fredagen ägnades sedan mer fokuserat mot internationellt arbete. Bland annat fick vi prova på den tekniska utrustningen som också används, lyssnarutrustning och kameror. Vi fick också känna på att borra hål i betongblock med tryckluftsborr. Det var inte helt lätt men det gick till sist.

Eftermiddagen och kvällen var sedan en enda lång övning. Från lunch och framåt befann vi oss permanent i ”ett jordbävningsdrabbat land”. Tänk på er säkerhet och hur ni fördelar resurserna! Den inledande transporten skedde på lastbilsflak. Upp med nio hundförare, hundar och utrustning. Tyvärr gick det inte att få ner plattformen bak hela vägen utan vi var tvungna att lyfta hundar, packning och oss själva ca 1,50 upp. Sedan fick vi en liten fystest vid roddmaskinen. Iförda våra ”röda kläder” och brandmannastövlar gällde det att ro 500 m under två minuter, vilket vi alla klarade. Därefter var det dags att leka spindelmannen. På med selar, genomgång av säkerheten, säkerhetslina på och ut över fönsterkarmen på tredje våningen och fira sig ner med fötterna mot väggen. Efter denna ”uppvärmning” var det dags för mera praktiskt arbete med hundarna. Det var skolor som skulle genomsökas (hur förargligt kan inte ett litet vindskrypin vara), utbrända hus där lokalbefolkningen jobbar förtvivlat med att leta efter saknade anhöriga. Hur ska du kunna jobba med din hund om området är fullt av folk? Hur förklara för dessa människor att om ni flyttar på er så kan hundarna jobba? Förstörda fabriker som skulle genomsökas, samarbete mellan grupperna när någon skadad var funnen och var svår att flytta på. All kommunikation mellan grupperna och insatsledningen skedde via radio.Vid niotiden på kvällen var vi klara. Då var det skönt med en varm dusch och kvällsfika.

                           
            "Spindelmannen"  firar sig ner

På lördagen var det mera hantering av hundarna (och förare med för den delen). Vi fick gå/krypa genom kulvertsystemet under ruinstaden upp och in i ett plaströr ca 80 cm i diameter, total längd på röret är ca 35 meter med två krökar, hunden först och sedan föraren efter. Efter den sista kröken går det dessutom uppför. Tillräckligt mycket/långt för att man inte ska få tag på kanten utan man måste kava sig upp ett par meter först. Ovanför fanns en av våra lärare som tog emot hunden när vi fick upp den först. Upp ur röret och direkt i sökarbete (röret mynnar mitt i ruinstaden). Efter att hunden funnit och markerat en figurant var det bara att fortsätta. Dags för hunden att hissas upp i sele till tredje våningen. Förarna fick ta trapporna denna gång. Ta emot sin hund, nerför branta trappor (under tiden vi gick i trapporna avlossades det skott), direkt ut i nytt rasområde och börja söka. Sen var det klart.

                       
                 På väg ut ur kulvertsystemet

     
                In i röret och sedan upp och ut och börja jobba

Det var en intensiv och mycket givande vecka. Glädjande var det att samtliga nio ekipage på kursen blev godkända. Om Siri och matte nu håller formen och blir godkända på funktionskontrollerna så kan vi nästa höst vara med på den internationella uttagningen.

/Räddningshunden Siri och Matte Elisabeth

Tillbaka